EGO ANALYSIS: PROJECTION (Swedish)

Individuell projektion:

Sjuklig projektion.

I samband med analys av en paranoid patient (Fallet Schreber) beskriv Freud denna form av projektionen på följande sätt:

"En inre iakttagelse undertrycks, och i stället kommer den (efter en särskilt

förvanskning) fram som en iakttagelse från yttervärlden. Förvanskningen har vid förföljelsemani kvaliteten av en affektförvandling:

Det som personen borde uppfatta som "kärlek till" upplevs som "hat från" (Affekten får en negativ förtecken! )

Bortträngningsmekanismen som gäller här är egentligen ett tillbakadragande av den emotionella investering (libidocathexis) ifrån personer och saker som man förut älskade.

Processen förlöper på följande sätt:

1. Den ursprungliga inre iakttagelsen är (t.ex. vid homosexuella behov):

"Jag (en man) älskar honom (en man)."

2. Inre normer tvingar Jaget att motsätta sig energiskt dessa förbjudna behov och proklamerar i stället: "Jag älskar honom inte, jag hatar honom". Dessa båda faser pågår omedvetet.

3. Som konsekvens upplevs medveten ; "Jag älskar honom inte, men hatar honom på grund av att han förföljer mig, han hatar mig".

Szondi påpekar att projektionsmekanismen inte enbart används mot homosexuella behov utan även mot antisociala behov: särskilt mot destruktiva tendenser, som Szondi på ett poetisk sätt betecknar som Kain-behov.

Denna sjukliga form av projektion hos Freud innebär:

1. en utåtförläggning a v inre iakttagelser

2. ett sekundärfenomen, ett restitutionsförsök, en läkningsprocess som upphäver bortträngningen och åter tillför libido utåt till objekten, med den skillnaden att libido fått ett negativt förtecken.

Freud drar den slutsatsen att man hellre borde förklara denna process med följande formulering:

"Det som upphävts på ett inre plan kommer tillbaka utifrån."

------------------------------------

b. Normal projektion, (som ingår i den normala utvecklingsprocessen) betecknas också som Ur-projektion eller "Participation"

Ferenczi påpekade redan 1909 att "det nyfödda barnet upplever världen och sig själv monistiskt. Barnet lär sig gradvis att skilja förnimmelser inifrån, från sådana som kommer utifrån. Denna process kan man kalla "normal projektion", och den hör till den normala utvecklingen.

Däremot får samma projektions-mekanism patologisk kvalitet om den används på sjuklig sätt för att utåt förlägga förbjudna inre känslor eller processer.

C.G.Jung antar att det finns två faser vid projektion.

1) Den första, ursprungliga, fasen kallar han för "Arkaisk Identitet", en upplevelse av psykisk "Subjekt-Objekt-sammansmältning". Han skriver

2)"När frånvaron av det ursprungligen projicerade innehållet leder till anpassnings-störningar, blir det nödvändigt att upphäva denna arkaiska identitetsupplevelse."

Därmed börjar andra fasen, projektionsprocessen i egentlig mening. C.G.Jung avgränsar Projektion från Introjektion med följande begreppsformulering:

"Projektionen (fas II) blir därefter en introversionsaktivitet, på grund av att den i motsats till Introjektion inte leder till en upptagning och assimilering av objektet, utan till en urskiljning och avsöndring mellan subjekt och objekt".

Szondi kallar C.G.Jungs "Arkaisk Identitet" (Fas I: primär projektion) för Participation (fas II) för "Sekundär projektion".

------------------------------------------------------------------------------------------

Analytisk "Överföring" som projektionsprocess

Szondi kallar den positiva formen av överföring (libidoöverföring) för participation, den negativa formen (dvs. överföring av t.ex. hat känslor) för sekundär projektion.

----------------------------------------------------------------------------------------

Kollektiv projektion hos primitiva människor.

Lévy-Bruhl använder begreppet "participation mystique" om det hemlighetsfulla sammanhang mellan heterogena objekt, som enligt vissa primitiva folks uppfattning beror på mystiska krafter som dessa besitta. Dessa primitiva människor tror på och antar en "väsensidentitet" mellan allt, som beror på mystiska "mana"-krafter som kan överföras och som är orsak till att "allt deltar och hör tillsammans med allt".

Följderna av denna "participation mystique" är enligt Lévy-Bruhl att

1. Alla väsen upplevas principiellt identiska.

2. Solidariteten mellan individen och hans grupp är mycket stark. Den upplevs nästan som ett "kroppsligt" band med de andra gruppmedlemmarna.

3. Individen vidgas på grund av participationen, t.ex: alla kroppsprodukter ( hår, naglar osv) tillhör inte endast individen utan är en del av den, d.v.s. att om man får tag i dem kan man påverka individen.

4.Individen kan fördubblas (Dual-existens) genom participation, detta har även

samband med Inflation).

5. Det antas finnas andliga krafter i alla företeelser och funktioner.

6. Det inte finns någon dualitet mellan materia och andliga krafter.

1. Varje art har en stamfar (eller -mor) som uppfattas som en arketyp,. en sorts Urbild. Varje medlem av arten (människa, djur eller växt) är en del av och hör till denna Urstamfar/mor, får sin vitalitet från honom/henne, är en del av honom/henne.

8. Individen är samtidigt en "enhet och ett flertal"; är en del av ett väsen som inte helt uppgår i honom, men som var närvarande redan innan han föddes och som fortlever efter hans död. Individen är Konsubstantiell, (koexisterande, Immanenz der Ahnen;

Konsubstantiel är t.ex. Fadern och son enligt Katachismus)

(Det kan tänkas att Szondi var särskilt förtjust i denna tro hos primitiva folk,

som på detta primitiv nivå uttrycker väsentliga delar av hans genteori.)

Szondi uppfattar alla företeelser i samband med "participation mystique" som ett uttryck för den kollektiva projektionsprocessen. (Detta bestyrks bl.a. av test-experiment med primitiva folkslag i Afrika, som övervägande valde (k0 p-). Jagbilden som i Szondtest tolkning kallas för "det arkaiska mystiska Jag".

II) Kollektiv projektion hos kulturmänniskor

1. Särskilt C.G.Jung har gjort ingående undersökningar beträffande dess manifesteringsform, bl.a. hur dess formgivande kraft återspeglas i Religion,

Mythe osv. Att det finns så mycket överensstämmelse mellan dessa olika kulturbildningar i religion och mythes osv. beror enligt C.G.Jung på projektionen av kollektiva Urbilderse C.G.Jungs "Arkestyper")

.

1. Även Freud analyserar i sin bok: "Masspsykologi och Jaganalys" dessa kollektiva fenomen. Hans slutsats var att:

"En primitiv massa är sammansatt av ett flertal individer hos vem detsamma objekt (t.ex. der Führer, profet) har övertagit Jag-idealets uppgifter. De kan därmed identifiera sig med varandra (Jagidentifikation) och alla medlemmar blir identiska."

Szondi ser i Freuds åsikt ett nytt bevis för sin uppfattning att det omedvetna slutmålet för varje projektion är en önskan att vara identisk med och en med objektet, dvs. bero på participationsbehovet.

III. Familjär projektion:

Szondi antar att det i det omedvetna finns tre olika dynamiska skikt:

1. Freuds s.k. personliga bortträngda omedvetna,

2. C.G.Jung's kollektiva omedvetna och

3.Szondis (mellanskikt) "Det familjära omedvetna" vilket skulle innehålla psykiska motsvarigheten till familjens arvsanlag i individen i form av mallar ("Ahnen-Bilder") till bestämda psykiska beteendemönster.

Genom projektionsprocessen aktiveras dessa inre familjära "Ahnen-Bilder". Ett aktivt sökandet sätts i gång, efter bestämda personer , (man väljer!) såväl i kärlek, som i vänskap och yrke.

Dessa inre psykiska prototyper är inte statiskt-stela utan dynamiskt-funktionella. De manifesteras av konduktorpersonen, inte direkt i den ursprungliga kroppsliga eller psykiska formen, utan de projiceras på sådana personer som motsvarar den inre bilden.

Enligt Szondi är participationsbehovet till sitt väsen ett kompletteringsbehov. (Här har vi även Szondi testens teoretiska "Rationale"!)

_____________________________________________________

.